Innehåll
Det vanligaste felet föräldrar gör är inte att de gör för lite. Det är att de gör fel saker med väldigt goda avsikter: bantar smygvis, kommenterar kroppen, delar upp mat i bra och dåligt. Ungefär tio procent av förskolebarnen och tjugo procent av skolbarnen i Sverige har övervikt eller obesitas, enligt Folkhälsomyndigheten. Och det som avgör hur det går för barnet handlar oftare om familjens rutiner än om barnets tallrik.
Ett runt småbarn är inte ett överviktigt barn
Små barn ska ha kroppsfett. Det är byggmaterial, inte ett varningstecken. Enligt 1177 är det först efter två års ålder som en hög vikt kan börja påverka hälsan negativt och det är också då isoBMI blir användbart som mått.
Det här missförståndet skapar onödig oro i massor av hem. En ettåring med lårveck och rund mage är i regel precis som hen ska vara. Bedömningen görs inte utifrån hur barnet ser ut på badstranden, utan utifrån tillväxtkurvan på BVC: hur barnets vikt och längd förhåller sig till varandra över tid.
Samtidigt finns motsatsen. Många föräldrar underskattar barnets vikt när barnet faktiskt börjar avvika uppåt, helt enkelt för att jämförelsen sker med kompisar i klassen snarare än med en kurva. Hur en förälder uppfattar sitt barns viktstatus är i sig en av de viktigaste faktorerna för att en hälsosam viktutveckling ska kunna stödjas. Ser du inte problemet finns ingenting att jobba med. Ser du problem som inte finns skapar du ett annat.
Övervikt är ingen sjukdom, obesitas är det
Här slarvar vi alla, inklusive vuxenvärlden i stort. Övervikt är inte en sjukdom. 1177 är tydliga med att lite övervikt inte är skadligt om barnet äter bra mat och rör på sig regelbundet.
Obesitas är däremot en sjukdom och behandlas som en sådan. Skillnaden spelar roll för hur du reagerar. Ett barn med lätt övervikt behöver inte behandling, det behöver stabila vardagsrutiner. Ett barn med obesitas behöver vård och tidigt.
Anledningen till att tidigt spelar roll: barn med obesitas tenderar att behålla den upp i vuxen ålder om ingenting görs och risken för förhöjt kolesterol och förstadier till typ 2-diabetes ökar med vikten. Det är inte skrämselpropaganda, det är argumentet för att ta kontakt med BVC eller elevhälsan innan barnet är tolv.
Orden om kroppen fastnar längre än maten på tallriken
Föräldrar formar barns bild av världen genom de ord de använder och kroppar är inget undantag. Barn som växer upp med att höra “du kanske inte ska ta en till” eller att mamma kallar sig själv tjock efter semestern lär sig något om vad som räknas. De lär sig inte att äta bättre.
En frisk kropp är inte samma sak som en smal kropp.
Överdrivet fokus på kroppsstorlek drar ner livskvaliteten hos både barn och vuxna, utan att flytta vikten en tiondel. Lägg till att barn med övervikt oftare blir utsatta för mobbning och du har ett barn som redan får höra tillräckligt om sin kropp utanför hemmet.
Praktiskt betyder det att du pratar om vad kroppen gör i stället för hur den ser ut. Att orka cykla till skolan. Att sova gott. Att ha energi kvar efter träningen. Kalla inte heller mat för nyttig och onyttig i barnets närvaro, för då blir bullen laddad med skuld i stället för att bara vara en bulle på ett kalas.
Ansvaret ligger hos de vuxna, inte hos sjuåringen
Det här är den punkt där mest välmenande föräldraskap går snett. Barnet får uppgiften: äta mindre, välja bort, hålla igen. Men ett barn kan inte styra vad som köps in, när middagen serveras eller hur många kvällar i veckan familjen sitter i soffan.
En hälsosam tillväxt är ett vuxenansvar, vilket innebär att förändringarna ska ske i familjens rutiner, inte i barnets portion. Regelbundna måltider för alla. Rörelse som är rolig snarare än en ordinerad promenad. Mellanmål som faktiskt mättar i stället för snabb energi som ger hunger igen en timme senare. En rimlig gräns för skärmtid, som handlar mindre om skärmen i sig och mer om vad timmarna framför den tränger undan.
Ingenting av det här ska bara gälla ett av barnen. Får storasyster fullkornsmackan medan lillebror får ostbågar har du inte skapat en hälsosam familj, du har skapat en skam. Byt ut ordet “bantning” mot “rutiner” och du har flyttat hela projektet från barnets kropp till familjens kalender. Samma tydlighet som gäller när du sätter gränser för barn gäller här: konsekvent för alla, inte bara den som råkar väga mest.
Familjesamtal inom tre veckor är vårdens första steg
Barns längd och vikt mäts regelbundet på barnavårdscentralen och sedan inom elevhälsan. Om BMI-kurvan pekar uppåt eller övervikt konstateras ska familjen enligt Rikshandboken i barnhälsovård erbjudas extra vägledande familjesamtal inom en till tre veckor efter det ordinarie besöket, med uppföljning av BMI efter tre till sex månader.
Notera formuleringen: familjesamtal. Inte barnsamtal. Det är hela poängen med hur barnhälsovården arbetar idag, att stötta familjens skyddsfaktorer i stället för att peka ut ett barn. Rutiner, struktur och kunskap, inte kalorier.
Om du är osäker på var ditt barn ligger är tillväxtkurvan svaret. Den finns redan, den är ritad över flera år och den säger betydligt mer än en våg på badrumsgolvet en tisdagsmorgon.
FAQ
Ska jag väga mitt barn hemma?
Nej. Enstaka vägningar hemma säger nästan ingenting, eftersom det är trenden över tid i förhållande till längden som betyder något. Låt BVC och elevhälsan sköta mätningarna.
Från vilken ålder går det att bedöma övervikt hos barn?
Från två år, då isoBMI används för att bedöma övervikt och obesitas hos barn. Innan dess kan barn ha mycket kroppsfett utan att det påverkar hälsan negativt och bedömningen görs i stället utifrån hur tillväxtkurvan ser ut i sin helhet.
Vad gör jag om barnet själv säger att det är tjockt?
Bekräfta känslan utan att bekräfta domen, ungefär “jag hör att du är ledsen, vem har sagt det?”. Flytta sedan samtalet till vad kroppen kan göra och vad ni gör tillsammans i familjen. Om barnet upprepat pratar om sin kropp eller om mat på ett sätt som oroar dig är det ett skäl att ta upp saken med skolsköterskan.
Hjälper det att ta bort godis och läsk helt?
Sällan och det slår ofta tillbaka i form av hemligt ätande hos kompisar. Bestämda tider fungerar bättre än totalförbud, till exempel att sötsaker hör till helgen och att läsk hör till fest.
